Dagen har flutit på riktigt bra. Det började med att deltagarna hade sovmorgon, så vi assistenter fick själva gå ner till frukosten och avnjuta en god frukost buffé i en anda av"peace and quiet" (även om målilla Robert var där och nästintill knockade en...hahaha).
Efter det var det bad på schemat. Jag och en kollega vältrade oss i bubbelbadet i 3 timmar medans det kom olika deltagare och badade. Där satt vi och mös och drack goda fruktdrinkar. Heeeeeelt okej sommarjobb ;) Lite russin varning sen kanske......:S hahaha
Efter jobbet så var det dags att motionera samt shoppa lite. Så Miia (som ibland kan ha vissa maniska drag....) klädde på sig träningskläderna, 2,5 kilo viktmanschetter på varje fot och började traska in mot Vetlanda för att slå 2 flugor i en smäll.
Till Vetlanda är det ca 1 Mil ifrån hålan där jag befinner mig just nu. Och med 5 kilo extra runt fotlederna så tog det 1.5 timme att vandra-enkel väg.
Väl inne i staden skulle jag gå på systemet för att inhandla diverse förfriskningar till mig och Camilla inför helgen, jag skulle sola och även leta efter en lämplig ryggsäck att lägga dryckerna i till hempromenaden.
De två första punkterna gick fint, men den sista var visst lite knivig. Men jag hittade i tillslut en jättesöt BjörnBorg bag i babyrosa.....hihi;) Inte särskilt lämplig till att bära 6 liter vin och 2 liter cider i 1,5 timma i....Men SÖT var den ju i allafall......:/
Så för att inte förvärra mitt ryggont mera så gicka jag in på Maxi och köpte en påse cashewnötter och en Ica kasse att jämna ut bärbördan i. :P hahaha
Sedan började vandringen hemåt...
När jag gick där dyblöt i ösregnet med mina tunga varor i packningen, bland skog, kossor, ladugårdar, vacker natur och och med en flera kilometer lång och tillsynes ändlös raksträcka framför mig så sken solen upp landskapet runt omkring mig samtidigt som min favoritlåt Jason Mraz & "I´m yours" kom i lurarna... Då slogs jag plötsligt utav en fantastisk känsla! En lyckorus av frihet, lycka och glädje! Så jag greppade tag i mitt omtalade "mraz grässtrå" som jag pratat om och fortsatte min vandring med ett brett och odödligt leende på läpparna..
Lyckan över att ha en fungerande kropp och två ben som kan bära mig dit jag vill. Friheten av att kunna gå vart jag vill-inte bara på en regnig landsväg i Vetlanda-utan i hela världen och livet!
Världen är så vacker och jag känner Mig så lycklig för allt det jag faktiskt har-men tyvärr alldeles för ofta tar för givet!
Visst det låter kanske euforiskt men fan när man har varit i helvet och vänt så vet man att man aldrig vill hamna där igen eller sätta nån annan man håller kär där någonsin!
Dessutom infann sig en känsla av frihet från en känsla som jag fram tills för ungefär ett och ett halvt år sen och en bra stund innan dess har haft. En känsla inne i min kropp, en obehaglig känsla av inlåsthet, begränsningar och ramar. En känsla som jag inte kunnat eller vetat hur jag ska bli av med-även om jag har velat.
Föreställ dig känslan av en sirapsindränkt trasa som du med dina bara torra händer försöker krama ur och få torr och ren-någonting som är helt omöjligt, och ju mer du försöker krama ur trasan desto mer sirap fastnar på dina händer och massa smuts, damm och grus fastnar som flugor på ett flugpapper i hela skiten....
Jag är rent ut sagt så jävla lycklig över att känna att denna känsla inte längre finns hos mig, att jag lyckades skaka av mig trasan, och jag lovar mig själv dyrt och heligt att jag aldrig aldrig någonsin mer ska tillåta den känslan att finnas hos mig. Vad som än händer så vill jag fortsätta leva med känslan som jag har idag- en känsla av frihet där jag själv lever mitt liv i min version.
Jag byter ut känslan av trögflytande sirap till känslan av hur man blåser av maskrosfrön från en överblommad maskros. Fröna sprider sig ut i luften i oregelbundna former dit vinden bär dom. Så vill jag ha det. Låt denna känsla finnas kvar i hela mitt liv....!
Så låt mig leva med mina nära och kära i symbios med denna känsla av frihet och lycka utan sirapstrasor och orimliga ramverk....
"Bakom molnen lyser solen, allting har ordnat sig tillslut"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar